bluff

Svenska

Substantiv

Böjningar av bluff	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bluff	bluffen	bluffar	bluffarna
Genitiv	bluffs	bluffens	bluffars	bluffarnas

bluff

1. lögn och bedrägeri; försök att verka bättre än man är

   Besläktade ord: bluffa, bluffare

   Sammansättningar: bluffaktura, bluffannons, bluffartikel, bluffmakare, bluffstopp, dubbelbluff, pokerbluff, reklambluff

   Se även: bedrägeri, lurendrejeri, lögn, mygel

   Fraser: (idiom) bluff och båg

2. svindlare, bluffmakare

Etymologi: Belagt i språket sedan 1903. Av engelska bluff.

Översättningar

lögn och bedrägeri

• bokmål: bløff m
• danska: bluff ^(da)
• engelska: bluff ^(en)
• finska: bluffi ^(fi)
• isländska: blekkingaleikur m
• nynorska: bløff m
• polska: bluff ^(pl) m, blef ^(pl) m, blaga ^(pl) f
• tyska: Bluff ^(de) m

Danska

Substantiv

bluff n

1. bluff; lögn och bedrägeri

Engelska

Adjektiv

bluff

1. brant, tvär
2. barsk

Substantiv

Böjningar av bluff	Singular	Plural
Nominativ	bluff	bluffs
Genitiv	bluff's	bluffs'

bluff

1. bluff, bedrägeri
2. (naturgeografi) (brant) udde

   Ufa itself is situationed on high bluffs at the confluence of the Belaya and Ufa rivers.

   Själva Ufa är belägen på höga uddar vid sammanflödet av floderna Belaja och Ufa.

Verb

Böjningar av bluff	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	bluff	bluffs	bluff
Preteritum	◀	bluffed	▶
Perfektparticip	◀	bluffed	▶
Presensparticip	◀	bluffing, vard. bluffin'	▶

bluff

1. bluffa, bedra, dupera

   Etymologi: Möjligen av nederländska bluffen, belagt sedan 1839. Jämför med ursprunget till svenskans förbluffa.