bluffa

Svenska

Verb

Böjningar av bluffa	Aktiv	Passiv
Infinitiv	bluffa	bluffas
Presens	bluffar	bluffas
Preteritum	bluffade	bluffades
Supinum	bluffat	bluffats
Imperativ	bluffa	–
Particip
Presens	bluffande, bluffandes
Perfekt	bluffad

bluffa

1. (vardagligt) /försöka/ lura, fuska

   Han bara bluffar.

   Besläktade ord: bluff, bluffare, bluffmakare

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1899, av engelska bluff.

Översättningar

Översättningar

• bokmål: bløffe
• engelska: bluff ^(en)
• franska: bluffer ^(fr)
• tyska: bluffen ^(de)