blunder

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av blunder  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ blunder blundern blundrar blundrarna
Genitiv blunders blunderns blundrars blundrarnas

blunder

  1. (grovt) misstag eller förbiseende, i synnerhet ett sådant som ens omgivning kan ha överseende med
    Besläktade ord: blundra

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av blunder  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ blunder blunderen blundere blunderne
Genitiv blunders blunderens blunderes blundernes

blunder m

  1. blunder

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av blunder  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ blunder blunderen blundere blunderne
Genitiv blunders blunderens blunderes blundernes

blunder

  1. blund, lur, kort sömn

Verb[redigera]

blunder

  1. böjningsform av blunde

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av blunder  Singular Plural
Nominativ blunder blunders
Genitiv blunder's blunders'

blunder

  1. blunder

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av blunder  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ blunder blunderen blunderar blunderane

blunder m

  1. blunder