bojkott

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bojkott  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ bojkott bojkotten
Genitiv bojkotts bojkottens

bojkott

  1. avbrytande av förbindelserna med person eller företag (särsk som vapen i arbetstvist); överenskommelse att inte driva affärer med ett visst land
    Synonymer: köpvägran, svartlistning, utfrysning
    Besläktade ord: bojkotta, bojkottning
    Sammansättningar: bojkottaktion, bojkottåtgärd

Översättningar[redigera]