botten

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av botten  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ botten bottnen, botten bottnar bottnarna
Genitiv bottens bottnens, bottens bottnars bottnarnas

botten

  1. den nedersta delen av något, den understa sidan av ett föremål (och ofta även parallell med marken)
    Det är hål i botten på dunken.
    Brunnen var så djup att jag inte kunde se dess botten.
    Barnet nådde inte bottnen där han simmade i sjön.
    Antonymer: topp
    Besläktade ord: bottna
    Sammansättningar: bottenkvark, bottenlös, bottennapp, bottennivå, bottennotering, bottenplacering, bottenplatta, bottensats, bottenslam, bottenskikt, bottenskrap, bottenyta, havsbotten, sjöbotten, tårtbotten
    Fraser: botten upp!, gasen i botten, gå till botten (sjunka), gå till botten med något, i grund och botten, köras i botten, plattan i botten
  2. böjningsform av bot
  3. böjningsform av bott

Översättningar[redigera]

Adjektiv[redigera]

botten (oböjligt, kompareras ej)

  1. av sämsta möjliga kvalitet
    Den här filmen är verkligen botten.