braka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av braka  Aktiv Passiv
Infinitiv braka brakas
Presens brakar brakas
Preteritum brakade brakades
Supinum brakat brakats
Imperativ braka
Particip
Presens brakande, brakandes
Perfekt
Som förled i sammansättningar används brak-.

braka

  1. ge ifrån sig kraftigt ljud
  2. (överfört) flatulera
    Synonymer: fisa, fjärta, flatulera, möga (skånska), möka, släppa sig, släppa väder, pruppa, prutta
  3. sönder, gå i bitar
    Sammansättningar: brakfull
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: brak

Översättningar[redigera]

Isländska[redigera]

Verb[redigera]

braka

  1. knaka, knarra