braka

Svenska

Verb

Böjningar av braka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	braka	brakas
Presens	brakar	brakas
Preteritum	brakade	brakades
Supinum	brakat	brakats
Imperativ	braka	–
Particip
Presens	brakande, brakandes
Perfekt	–

braka

1. ge ifrån sig kraftigt ljud
2. (överfört) flatulera

   Synonymer: fisa, fjärta, flatulera, möga (skånska), möka, släppa sig, släppa väder, pruppa, prutta

3. gå sönder, gå i bitar

Besläktade ord: brak

Översättningar

ge ifrån sig kraftigt ljud

• danska: brage
• franska: craquer ^(fr)
• tyska: krachen ^(de)

flatulera

• franska: péter ^(fr)
• tyska: furzen ^(de)

gå sönder, gå i bitar

• franska: craquer ^(fr)
• tyska: zerbrechen ^(de)

Bottniska

Verb

braka

1. bryta sönder
2. brista, gå i tu, lossna ifrån med en smäll

   Etymologi: Fornnordiska bráka "bryta, försvaga"; brákadr "svag".

3. rusa åstad med häftighet

   Etymologi: Jämför svenska och fornnordiska braka "fragorem edere, crepare".

   Användning: Ordet uttrycker början av en handling som sker häftigt.

   Sammansättningar: brakadönt, brakakast

   Besläktade ord: brakän

Isländska

Verb

braka

1. knaka, knarra