braka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av braka  Aktiv Passiv
Infinitiv braka brakas
Presens brakar brakas
Preteritum brakade brakades
Supinum brakat brakats
Imperativ braka
Particip
Presens brakande, brakandes
Perfekt

braka

  1. ge ifrån sig kraftigt ljud
  2. (överfört) flatulera
    Synonymer: fisa, fjärta, flatulera, möga (skånska), möka, släppa sig, släppa väder, pruppa, prutta
  3. sönder, gå i bitar
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: brak

Översättningar[redigera]

Bottniska[redigera]

Verb[redigera]

braka

  1. bryta sönder
  2. brista, gå i tu, lossna ifrån med en smäll
    Etymologi: Fornnordiska bráka "bryta, försvaga"; brákadr "svag".
  3. rusa åstad med häftighet
    Etymologi: Jämför svenska och fornnordiska braka "fragorem edere, crepare".
    Användning: Ordet uttrycker början av en handling som sker häftigt.
    Sammansättningar: brakadunt, brakakæst
    Besläktade ord: brakn’

Isländska[redigera]

Verb[redigera]

braka

  1. knaka, knarra