branle

Svenska

Substantiv

Böjningar av branle	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	branle	branlen	branler	branlerna
Genitiv	branles	branlens	branlers	branlernas

branle u

• uttal: brɑ̃ːl

1. (dans, historia) fransk renässansdans från 1500-talet

Etymologi

Av franska branle (”svängning”), av verbet branler ("vicka, gunga, svänga, skaka").

Engelska

Substantiv

Böjningar av branle	Singular	Plural
Nominativ	branle	branles
Genitiv	branle's	branles'

branle

1. (dans) branle

Franska

Substantiv

Böjningar av branle	Singular	Plural
Maskulinum	branle	branles

branle m

• uttal: bʁɑ̃l

1. svängning, rörelse

   Mettre en branle.

   Sätta i gång.

2. (dans) branle
3. (slang, vulgärt) runk

Besläktade ord

• branle-bas
• branlée
• branlement
• branler
• branlette
• branleur
• branleuse

Verb

branle

1. böjningsform av branler