bruk

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
bruk

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bruk  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bruk bruket bruk bruken
Genitiv bruks brukets bruks brukens

bruk

  1. användning /av något/
    Svenskarnas bruk av tobak har minskat.
    Medlet är avsett för utvärtes bruk.
    Vanliga konstruktioner: ha bruk för något, i bruk
    Besläktade ord: bruka, brukande, brukning, brukare, brukbar, bruklig, bruklighet
    Sammansättningar: alkoholbruk, bruksanvisning, bruksartikel, bruksbil, bruksdjur, bruksföremål, brukshund, brukskonst, bruksmusik, bruksprosa, bruksvara, bruksvärde, cirkulationsbruk, drogbruk, engångsbruk, finbruk, hemmabruk, historiebruk, hälftenbruk, innebruk, inomhusbruk, jordbruk, lantbruk, missbruk, narkotikabruk, opiumbruk, privatbruk, skiftesbruk, skogsbruk, småbruk, språkbruk, storbruk, svedjebruk, sädesbruk, tobaksbruk, trädesbruk, utebruk, utomhusbruk, vardagsbruk, vattenbruk, vinterbruk, vårbruk, växelbruk, åkerbruk, återbruk
    Fraser: seder och bruk
    Jämför: användning, konsumtion
  2. tidig industrianläggning för förädling av råvaror
    Brevens bruk ligger i Örebro län.
    Trots hårda villkor är det många som med vemod ser tillbaka på tiden då bruket var ortens hjärta.
    Sammansättningar: alunbruk, bergsbruk, bruksbygd, bruksdisponent, bruksegendom, brukskontor, bruksmentalitet, bruksmiljö, bruksort, brukspatron, brukssamhälle, bruksägare, glasbruk, hyttbruk, järnbruk, kalkbruk, krutbruk, pappersbruk, sockerbruk, styckebruk, sågbruk, tegelbruk

Översättningar[redigera]

Polska[redigera]

Substantiv[redigera]

bruk m

  1. gatubeläggning