buk

Svenska

Substantiv

Böjningar av buk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	buk	buken	bukar	bukarna
Genitiv	buks	bukens	bukars	bukarnas

buk

• uttal: bʉːk

1. (anatomi) en kroppsdel: hos människan framsidan av bålen nedanför bröstet, i vardagligt tal ungefär detsamma som magen

   Synonymer: abdomen, mage, underliv

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet, som fornsvenska buker; troligen besläktat med buga och böja. Från urgermanska *bukaz. Av den västgermanska formen *buh- kommer tyska Bauch och nederländska buik med samma betydelse, engelska bucket, "hink", franska (och därav engelska) trebuchet, "blida (belägringsvapen)". Från urindoeuropeiska *bhou-, av roten *bheu-, "växa", "svälla".

   Sammansättningar: bukfena, bukfylla, bukgjord, bukhåla, buksmärta, buktalare, hängbuk, isterbuk, svängningsbuk, vassbuk

2. utböjning, i synnerhet i fråga om segel
3. det område där en stående våg har som störst amplitud

   Antonymer: nod

Översättningar

kroppsdel

• danska: bug, mave ^(da)
• engelska: belly ^(en), abdomen ^(en), venter ^(en), paunch ^(en), tummy ^(en)
• finska: vatsa ^(fi), maha ^(fi), alavartalo
• franska: ventre ^(fr), abdomen ^(fr)
• frisiska: bûk, búk
• italienska: pancia ^(it) f
• kroatiska: trbuh ^(hr) m
• nederländska: buik ^(nl)
• polska: brzuch ^(pl)
• spanska: vientre ^(es), abdomen ^(es)
• tyska: Bauch ^(de) m, Wanst ^(de) m, Wampe ^(de) f

utböjning

• tyska: Bauch ^(de) m

det område där en stående våg har som störst amplitud

• tyska: Wellenberg ^(de) m

Danska

Substantiv

buk

1. bock; djur

Miskito

Substantiv

buk

1. bok, större mängd text

Nederländska

Verb

buk

1. böjningsform av bukken

Polska

Substantiv

buk m

1. (träd) bok; ett lövträd

Tjeckiska

Substantiv

buk m

1. (träd) bok; ett lövträd

   Besläktade ord: bukový

Tok pisin

Substantiv

buk

1. bok

   Etymologi: Av engelska book (”bok”).

Tyska

Verb

buk

1. böjningsform av backen

Volapük

Substantiv

buk

1. bok