dialekt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Dialekt.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av dialekt  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dialekt dialekten dialekter dialekterna
Genitiv dialekts dialektens dialekters dialekternas

dialekt

  1. variant inom språket (ofta geografiskt begränsad)
    Samma ord uttalas olika inom olika dialekter.
    Synonymer: bygdemål, folkmål, landsmål
    Fraser: genuin dialekt
  2. (vardagligt) brytning av annat språk
    När hon kom hem till Sverige efter nitton år i Ungern pratade hon svenska med typisk ungersk dialekt.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Kohyponymer: kronolekt, sociolekt, idiolekt

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

dialekt m

  1. dialekt

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

dialekt u

  1. dialekt

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

dialekt m, f

  1. dialekt

Polska[redigera]

Substantiv[redigera]

dialekt m

  1. dialekt