brytning

Svenska

Substantiv

Böjningar av brytning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brytning	brytningen	brytningar	brytningarna
Genitiv	brytnings	brytningens	brytningars	brytningarnas

en ljusstråle bryts då den övergår från luften till glaset

brytning

1. (fysik, optik) fysikaliskt fenomen att en vågstråle ändrar riktning när den övergår till ett annat medium där vågen har en annan utbredningshastighet

   Synonymer: refraktion

   Sammansättningar: brytningsindex, brytningsfel

2. (lingvistik) tydliga spår av annat språk i ett språks uttal

   Han pratade ganska bra svenska men jag kunde fortfarande höra hans brytning på lettiska.

   Se även: accent, dialekt

3. (bollsport) handlingen att bryta en passning
4. (gruvdrift) plats där man bryter malm eller annan bergart

   Synonymer: gruvbrytning

   Sammansättningar: provbrytning

Besläktade ord: bryta

Sammansättningar: radbrytning, brytningstid, armbrytning

Översättningar

1. fysikaliskt fenomen

• danska: brydning
• engelska: refraction ^(en)
• finska: taittuminen ^(fi)
• franska: réfraction ^(fr) f
• tyska: Brechung ^(de) f

2. spår av annat språk

• engelska: accent ^(en)
• franska: accent ^(fr) m
• nederländska: accent ^(nl) n
• polska: akcent ^(pl) m
• tyska: Akzent ^(de) m

4. gruvdrift

• tyska: Abbau ^(de) m, Förderung ^(de) f