brytning

Svenska

Substantiv

Böjningar av brytning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brytning	brytningen	brytningar	brytningarna
Genitiv	brytnings	brytningens	brytningars	brytningarnas

brytning

1. (fysik) det att en våg ändrar riktning när den äntrar ett nytt medium /där vågen har en annan utbredningshastighet/
2. (lingvistik) tydliga spår av annat språk i ett språks uttal

   Han pratade ganska bra svenska men jag kunde fortfarande höra hans brytning på lettiska.

3. (bollsport) handlingen att bryta en passning

Synonymer

• refraktion

Sammansättningar

• brytningsfel
• brytningsindex
• brytningstid
• radbrytning

Översättningar

1. det att strålning ändrar riktning

• danska: brydning
• engelska: refraction ^(en)
• franska: réfraction ^(fr) f
• tyska: Brechung ^(de) f

2. spår av annat språk

• engelska: accent ^(en)
• franska: accent ^(fr) m
• nederländska: accent ^(nl) n
• polska: akcent ^(pl) m
• tyska: Akzent ^(de) m

Besläktade ord

• bryta

Se även

• accent
• dialekt