dil

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Bottniska[redigera]

Preposition[redigera]

dil

  • uttal: /dɪ́l/, /dél/, /dl̩/
  1. till, indikerar målet för en rörelse
    Etymologi: Av fornnordiska til.
    Sammansättningar: ǫustędil, dilbakans, dilbuð, dileign’, dilráð, dilráð’, dilstá, innędil, ódillátinn, umędil, vestędil
    Fraser: át dil, beres dil, dil bórðs, gá dil, gefa dil, hall’ dil, ráð’ dil, tełi dil

Infinitivmärke[redigera]

dil

  1. infinitivmärke
    svárt dil oð fá neð dil brinn’
    svårt att få det att brinna

Turkiska[redigera]

Substantiv[redigera]

dil

  1. språk