direktiv

Svenska

Substantiv

Böjningar av direktiv	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	direktiv	direktivet	direktiv	direktiven
Genitiv	direktivs	direktivets	direktivs	direktivens

direktiv

1. styrinstrument som används av en högre instans för att dirigera underlydande myndighet i rätt riktning mot tidigare uppsatta mål

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1888. Av tyska Direktive (”förhållningsregel”).

   Sammansättningar: arbetstidsdirektiv, kommittédirektiv, tilläggsdirektiv, tjänstedirektiv, utredningsdirektiv, ägardirektiv

   Jämför: förhållningsregel, riktlinje, styrdokument

   Se även tesaurus: Ledning

Översättningar

Översättningar

• franska: directive ^(fr) f
• nederländska: richtlijn ^(nl)
• tjeckiska: směrnice ^(cs) f
• tyska: Direktive ^(de) f, Richtlinie ^(de) f