drummel

Svenska

Substantiv

Böjningar av drummel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	drummel	drummeln	drumlar	drumlarna
Genitiv	drummels	drummelns	drumlars	drumlarnas

drummel u

1. (vardagligt) klumpig, vårdslös, oskicklig person av mankön

   1949: "Utvandrarna", Vilhelm Moberg:

   När han tillrättavisade någon felande sade han alltid: Din drummel! [...] När han talade till någon mera förhärdad person, sade han: Din store drummel! och när han hade att göra med tjuvar och andra grövre brottslingar, så blev det: Din förbannade drummel!

   Synonymer: tölp, drulle, drul, luns, lurk

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1815.

   Se även tesaurus: Usling, Oförskämdhet, Osmak, Stympare, Oskicklighet, Lojhet, Dumhuvud, Tanklöshet

Översättningar

klumpig, vårdslös, oskicklig person

• polska: bałwan ^(pl) m, gamoń ^(pl) m, matoł ^(pl) m, tuman ^(pl) m
• tyska: Tölpel ^(de) m