duka

Se även ducka .

Svenska

Verb

Böjningar av duka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	duka	dukas
Presens	dukar	dukas
Preteritum	dukade	dukades
Supinum	dukat	dukats
Imperativ	duka	–
Particip
Presens	dukande, dukandes
Perfekt	dukad

duka

• uttal: dʉːka

1. förbereda ett bord för att kunna ätas vid, genom att ställa fram porslin och redskap som behövs för måltiden

   1911: Iduns kokbok, Elisabeth Östman:

   Hur bordet skall dukas i vardagslag, beror naturligtvis i första hand på hemmets ekonomiska tillgångar.

   Fraser: duka av, duka fram, duka under

Översättningar

förbereda ett bord för måltid

• engelska: lay ^(en) /the table/
• franska: mettre la table ^(fr)
• italienska: apparecchiare ^(it)
• tyska: den Tisch decken ^(de)

Maltesiska

Substantiv

duka m

1. hertig

   Etymologi: Av italienska duca.