duka

Se även ducka.

Svenska

Verb

Böjningar av duka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	duka	dukas
Presens	dukar	dukas
Preteritum	dukade	dukades
Supinum	dukat	dukats
Imperativ	duka	–
Particip
Presens	dukande, dukandes
Perfekt	dukad

duka

• uttal: /dʉːka/

1. förbereda ett bord för att kunna ätas vid, genom att ställa fram porslin och redskap som behövs för måltiden

   1911: Iduns kokbok, Elisabeth Östman:

   Hur bordet skall dukas i vardagslag, beror naturligtvis i första hand på hemmets ekonomiska tillgångar.

   Fraser: duka av, duka fram

Översättningar

förbereda ett bord för måltid

engelska: lay (en) /the table/ franska: mettre la table (fr)

tyska: den Tisch decken (de)

Bottniska

Verb

duka

• uttal: /d̥ɞ̀ːkʰɑ/

1. slå något med häftighet och svåra tillhugg, såsom med klubbor, yxhammare, knytnäve m. m.

   Słu nn menn duka ínt’ i heł nð.

   Slå honom, men slå inte ihjäl honom.

   Áh, duka nð i ryggjĕnn svø hǫnð vakn’.

   Åh, slå honom i ryggen så att han vaknar.

   Vanliga konstruktioner: duka dil

   Etymologi: Jämför fornnordiska þoka "röra från stället".