dunkel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av dunkel  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dunkel dunklet dunkel dunklen
Genitiv dunkels dunklets dunkels dunklens
Not:

Ifrågasätter räknebarheten för det här ordet, se diskussion.

dunkel

  1. halvmörker
    I skogens dunkel finns vättar och troll.
  2. oklarhet
    Dess ursprung var höljt i dunkel.

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av dunkel  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum dunkel
Neutrum dunkelt
Bestämd
singular
Maskulinum dunkle dunklare dunklaste
Alla dunkla dunklaste
Plural dunkla dunklaste
Predikativt
Singular Utrum dunkel
Neutrum dunkelt dunklare dunklast
Plural dunkla
 
Adverbavledning dunkelt

dunkel

  1. skuggig; i svagt ljus
    I de dunkla gränderna var inte många ute och gick.
  2. otydlig; svårförståelig, eller som ger svårförståeliga svar

Tyska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av dunkel 
Predikativa former
Positiv dunkel
Komparativ dunkler
Superlativ am dunkelsten

dunkel

  1. mörk; som avger eller reflekterar endast lite ljus
    Antonymer: hell, licht
    Sammansättningar: dunkelblau, dunkelgrün, Dunkelkammer
  2. (om ljud) mörk, dov