dunkel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Faktakoll: Ifrågasätter räknebarheten för det här ordet, se diskussion.
Böjningar av dunkel  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dunkel dunklet dunkel dunklen
Genitiv dunkels dunklets dunkels dunklens

Not:

plural föga brukligt

dunkel

  1. halvmörker
    I skogens dunkel finns vättar och troll.
  2. oklarhet
    Dess ursprung var höljt i dunkel.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Se även: skymning

Översättningar[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av dunkel  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum dunkel dunklare  
Neutrum dunkelt
Bestämd
singular
Maskulinum dunkle dunklaste
Alla dunkla
Plural dunkla
  Predikativt
Singular Utrum dunkel dunklare dunklast
Neutrum dunkelt
Plural dunkla
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (dunkelt)?

dunkel

  1. skuggig; i svagt ljus
    I de dunkla gränderna var inte många ute och gick.
  2. otydlig; svårförståelig, eller som ger svårförståeliga svar

Översättningar[redigera]

Tyska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av dunkel 
Predikativa former
Positiv dunkel
Komparativ dunkler
Superlativ am dunkelsten

dunkel

  1. mörk; som avger eller reflekterar endast lite ljus
    Antonymer: hell, licht
    Sammansättningar: dunkelblau, dunkelgrün, dunkelhaarig, dunkelhaarig, Dunkelheit, Dunkelkammer, dunkelrosa, halbdunkel
  2. (om ljud) mörk, dov, lågfrekvent

Verb[redigera]

dunkel

  1. böjningsform av dunkeln; (sv: mörkna)