ek

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
ek

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ek  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ek eken ekar ekarna
Genitiv eks ekens ekars ekarnas
skogsek

ek

  1. (exemplar av) arten Quercus robur i släktet ekar (Quercus) i familjen bokväxter, ett kraftigt lövträd
    Synonymer: skogsek, sommarek, stjälkek
  2. exemplar av släktet ekar (Quercus) i familjen bokväxter
    Hyponymer: skogsek, bergek, vitek, rödek, korkek
    Sammansättningar: ekbord, eklöv, ekmöbel, ekollon, ekparkett, ekskog, eksångare, ekträ, gammelek, järnek
    Besläktade ord: eke
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska ēk.
Sammansättningar: ekträ, ekträd

Översättningar[redigera]

Afrikaans[redigera]

Pronomen[redigera]

ek

  1. jag

Forndanska[redigera]

Substantiv[redigera]

ek f

  1. ek
    Etymologi: Av fornnordiska eik.

Fornnordiska[redigera]

Pronomen[redigera]

ek

  1. jag

Fornsvenska[redigera]

Substantiv[redigera]

ēk

  1. (träd) ek

Frisiska[redigera]

Adverb[redigera]

ek

  1. med

Kurdiska[redigera]

Substantiv[redigera]

ek f

  1. bajs, exkrement
    Synonymer:

Urgermanska[redigera]

Personligt pronomen[redigera]

*ek

  1. jag
    Etymologi: Av äldre urgermanska *ek, av förgermanska *ég, av urindoeuropeiska *éǵh₂
    Sammansättningar: *mīnaz, *uŋkeraz, *unseraz
    Jämför: Samma som fornarmeniska ես (es), uranatoliska *ʔúǵ, urbaltiska *eś, urslaviska *jàzъ (*jàzŭ). Nära släkt med antik grekiska ἐγώ (hegṓ), urindoiranska *aȷ́ʰám, uritaliska *egō, urkeltiska *me, urtokhariska *ñäś
    Se även: *se-, *þū

Böjningar[redigera]

Första person
Singular Dual Plural
Nominativ *ek

/ˈek/

*wet

/ˈwet/

*wīz

/ˈwiːz/

Ackusativ *mek

/ˈmek/

*uŋk

/ˈuŋk/

*uns

/ˈuns/

Dativ *miz

/ˈmiz/

*uŋkiz

/ˈuŋ.kiz/

*unsiz

/ˈun.siz/

Instrumentalis *miz

/ˈmiz/

*uŋkiz

/ˈuŋ.kiz/

*unsiz

/ˈun.siz/

Possessiv *mīnaz

/ˈmiː.nɑz/

*uŋkeraz

/ˈuŋ.ke.rɑz/

*unseraz

/ˈun.se.rɑz/

Omvandlingar[redigera]

*ek (nominativ singular)

  • Urnordgermanska: *ek, *jak
  • Urvästgermanska: *ik (utan stress)
    • Fornengelska: , iċċ, ih
      • Medelengelska: I, ich, ik
        • Engelska: I, ich (åldrigt)
        • Lågskotska: A, I, ik
    • Fornfrisiska: ik
      • Nordfrisiska: ick, ik
      • Saterfrisiska: iek
      • Västfrisiska: ik
    • Fornhögtyska: ih
    • Fornlågfrankiska: ik
      • Medelnederländska: ic
        • Nederländska: ik
          • Afrikaans: ek
    • Fornsaxiska: ik
      • Medellågtyska: ik
  • Uröstgermanska: *ek

*wet (nominativ dual)

  • Urnordgermanska: *wit (ostressad)
    • Fornvästnordiska: *vit
      • Fornisländska: vit
      • Färöiska: vit
    • Fornöstnordiska: *vit
      • Fornsvenska: vit
  • Urvästgermanska: *wit (ostressad)
  • Uröstgermanska: *wet

*wīz (nominativ plural)

  • Urnordgermanska: *wīʀ
    • Forngotländska: výr
    • Fornvästnordiska: *vér, *mér (av äldre *erum vér)
      • Fornisländska: vér
      • Färöiska: vær
      • Jämtska: mæð
      • Norskt bokmål: vi (med verkan av östnordiska språk)
      • Nynorska: me, vi (med verkan av östnordiska språk)
    • Fornöstnordiska: *vīʀ
  • Urvästgermanska: *wī
  • Uröstgermanska: *wīz

*mek (ackusativ singular)

  • Urnordgermanska: *mik (ostressad)
    • Fornvästnordiska: *mik
      • Fornisländska: mik
        • Isländska: mig
      • Färöiska: meg
      • Jämtska: meg
      • Norskt bokmål: meg
      • Nynorska: meg
    • Fornöstnordiska: *mik
  • Urvästgermanska: *mek (stressad), *mik (ostressad)
  • Uröstgermanska: *mek

*uŋk (ackusativ dual)

  • Urvästgermanska: *uŋk
    • Fornengelska: unc
    • Fornsaxiska: unk

*uns (ackusativ plural)

  • Urnordgermanska: *ons
  • Urvästgermanska: *uns, *ų̄s
    • Fornengelska: ūs
    • Fornfrisiska: ūs
      • Nordfrisiska: üüs
      • Saterfrisiska: uus
      • Västfrisiska: ús
    • Fornhögtyska: uns
    • Fornlågfrankiska: uns
      • Medelnederländska: ons
        • Nederländska: ons
    • Fornsaxiska: ūs
      • Medellågtyska: ûs
        • Lågtyska: üs
        • Tysk lågtyska: uns (med verkan av högtyska språk)
  • Uröstgermanska: *uns

*miz (dativ singular, instrumentalis singular)

  • Urnordgermanska: *mīʀ (okänt skäl till lång vokal)
  • Urvästgermanska: *mī (okänt skäl till lång vokal)
    • Fornengelska:
      • Medelengelska: me
        • Engelska: me
        • Lågskotska: me
    • Fornfrisiska: ,
      • Nordfrisiska: me
      • Saterfrisiska: mie
      • Västfrisiska: my
    • ⇒ Fornhögtyska: mir
    • Fornlågfrankiska:
      • Medelnederländska: mi
        • Nederländska: me, mij
          • Afrikaans: my
    • Fornsaxiska:
      • Medellågtyska: mi
        • Lågtyska: mie, mue, my
        • Mennonitisk lågtyska: mie
        • Tysk lågtyska: mi
  • Uröstgermanska: *miz

*uŋkiz (dativ dual, instrumentalis dual)

*unsiz (dativ plural, instrumentalis plural)

  • Urnordgermanska: *onsiʀ
  • Urvästgermanska: *unsi, *ų̄si
    • Fornengelska: ūs
    • Fornfrisiska: ūs
      • Nordfrisiska: üüs
      • Saterfrisiska: uus
      • Västfrisiska: ús
    • Fornhögtyska: uns
    • Fornlågfrankiska: uns
      • Medelnederländska: ons
        • Nederländska: ons
    • Fornsaxiska: ūs
      • Medellågtyska: ûs
        • Lågtyska: üs
        • Tysk lågtyska: uns (med verkan av högtyska språk)
  • Uröstgermanska: *unsiz