förakt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av förakt  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ förakt föraktet
Genitiv förakts föraktets

förakt

  1. brist på aktning, stark känsla av ogillande och hat
    Hon kände bara förakt gentemot hennes gamla mobbare.
    De hyste ett djupt förakt för allt som andades girighet.
    Vanliga konstruktioner: möta någon med förakt, uttrycka sitt förakt för någon/något, visa förakt för någon/något
    Synonymer: avsky, hat, ringaktning
    Antonymer: uppskattning
    Besläktade ord: förakta, föraktfull, föraktlig
    Jämför: hån
    Sammansättningar: dödsförakt, gudsförakt, journalistförakt, klassförakt, kunskapsförakt, kvinnoförakt, mansförakt, människoförakt, myndighetsförakt, polisförakt, politikerförakt, publikförakt, självförakt, tittarförakt, väljarförakt, världsförakt, västförakt
    Etymologi: Sedan 1588.

Översättningar[redigera]