förakt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av förakt  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ förakt föraktet
Genitiv förakts föraktets

förakt

  1. brist på aktning, stark känsla av ogillande och hat
    Synonymer: avsky, hat, ringaktning, missaktning
    Antonymer: uppskattning, aktning
    Jämför: hån
    Hon kände bara förakt gentemot hennes gamla mobbare.
    De hyste ett djupt förakt för allt som andades girighet.
    Fraser: (konkreta) möta ngn med förakt, uttrycka sitt förakt för ngn/ngt, visa förakt för ngn/ngt
    Sammansättningar: dödsförakt, gudsförakt, journalistförakt, klassförakt, kunskapsförakt, kvinnoförakt, mansförakt, människoförakt, myndighetsförakt, polisförakt, politikerförakt, publikförakt, självförakt, tittarförakt, väljarförakt, världsförakt, västförakt
    Etymologi: Sedan 1588.
    Besläktade ord: förakta, föraktfull, föraktlig

Översättningar[redigera]