förnuft

Svenska

Substantiv

Böjningar av förnuft	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förnuft	förnuftet
Genitiv	förnufts	förnuftets

förnuft n

1. förmåga till tänkande, gott omdöme och sunt beslutsfattande

   2015: Vimmerby stads historia: 1350-1799, Daniel Johnsson:

   Upplysningens viktigaste grundidé var tron på människans förnuft, till och med den kristna religionen som predikades i kyrkorna skulle inte längre tas med samma seriositet.

   Synonymer: intellekt

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1400-talet. Som fornsvenska fornuft, av medellågtyska vornuft.

   Besläktade ord: förnuftig

   Fraser: sunt förnuft, mot allt sunt förnuft, ta sitt förnuft till fånga

   Sammansättningar: bondförnuft, förnuftsgrund, förnuftsvidrig, snusförnuft

   Se även tesaurus: Vett, Förstånd, Logik, Förnuft, Människa

Översättningar

förmåga till tänkande

• bokmål: fornuft ^(no) m
• bulgariska: смисъл ^(bg), чувство ^(bg), усещане ^(bg)
• engelska: sense ^(en), reason ^(en)
• finska: järki ^(fi)
• italienska: ragione ^(it) f
• kvänska: järki
• nederländska: vernuft ^(nl) n, denkvermogen ^(nl) n
• nynorska: fornuft f
• tyska: Vernunft ^(de) f