förnuft

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av förnuft  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ förnuft förnuftet
Genitiv förnufts förnuftets

förnuft

  1. förmåga till tänkande, gott omdöme och sunt beslutsfattande
    Synonymer: intellekt
    Besläktade ord: förnuftig
    Fraser: sunt förnuft, mot allt sunt förnuft, ta sitt förnuft till fånga
    Sammansättningar: bondförnuft, förnuftsgrund, förnuftsvidrig

Översättningar[redigera]