feig

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bottniska[redigera]

Adjektiv[redigera]

feig

  • uttal: /féːɣ/ (Hössjö, Umeå, Kalix); /fɑ́ːɣ/, /fɑ́ɪ̯ːɣ/ (Skellefteå) /féɪ̯ːɣ/ (Luleå)
  1. nära döden
    Etymologi: Av fornnordiska feigr (”nära döden”), motsvarande isländska och färöiska feigur, norska feig, svenska feg, danska fej. tyska feige, feig, nederländska veeg, engelska fey.
    Besläktade ord: feigd
    Sammansättningar: feigfugł, feigljús, feigsnǿr’

Tyska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av feig 
Predikativa former
Positiv feig
Komparativ feiger
Superlativ am feigsten

feig

  1. feg
    Antonymer: mutig
  2. gemen, lömsk
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Varianter: feige
Besläktade ord: Feigheit, Feigling