frid

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av frid  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ frid friden
Genitiv frids fridens

frid

  1. lugn och harmonisk sinnesstämning; ostördhet
    Synonymer: ro
    Jämför: fred
    Fraser: frid och ro, guds frid, offentlig frid, vila i frid
    Sammansättningar: griftefrid, hemfrid, julfrid, sinnesfrid

Översättningar[redigera]