gita
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Svenska[redigera]
Verb[redigera]
| Böjningar av gita | Aktiv |
|---|---|
| Infinitiv | gita |
| Presens | giter |
| Preteritum | gitte, get, gat |
| Supinum | gitt |
| Imperativ | git |
| Particip | |
| Presens | gitande, gitandes |
| Perfekt | – |
gita
- variant av gitta
- Grammatik: Böjs i vanligt tal: Gita - get - gitit.
Bottniska[redigera]
Verb[redigera]
gita
- uttal: ɟètʰːɑ
- nödgas, vara tvungen
- Ska jag gita gá?
- Skall jag nödgas gå?
- Hǫnð gæt kuma enndá.
- Han måtte komma ändå.
- Fyr æðrum sá ę næ lík’ frank út sum fyr; men dá ę, i lag við óngdómum frá býnŭm stóð útęfyr finstrĕð, ǫ́g sá uppa brúðrę̆ ǫ́g vígslę̆, svø seig ę nið der ę stóð, ǫ́g svímeð áf, svø dim gát’ bera nę heim, ǫ́g frá denn stondę̆ vart ę sinðissvag, ǫ́g tałað aldr’ órðĕð við nægum; ǫ́g ínt’ vełeð nę kłǽð’ sig, ell’ stæss’ sig, sum fyr útan ę vildt’ bæra gera áf við sig, enn ti gǫ́rðsbrunðĕð, enn ti ełfę̆, svø dim gát’ hall’ vaktę̆ um ę, dil ess nð søster frá Vendnessónknę̆ kum ǫ́g tóv nę dil sig.
- Etymologi: Av fornnordiska geta.
- Grammatik: Pres. sg. git, pl. gita, pret. gæt, pl. gát’, sup. gitið eller gutið.
- Fraser: vara gitið
- Ska jag gita gá?