gita

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av gita  Aktiv
Infinitiv gita
Presens giter
Preteritum gitte, get, gat
Supinum gitt
Imperativ git
Particip
Presens gitande, gitandes
Perfekt

gita

  1. variant av gitta
    Grammatik: Böjs i vanligt tal: Gita - get - gitit.

Bottniska[redigera]

Verb[redigera]

gita

  1. nödgas, vara tvungen
    Ska jag gita gá?
    Skall jag nödgas gå?
    Hǫnð gæt kuma enndá.
    Han måtte komma ändå.
    Fyr æðrum sá ę næ lík’ frank út sum fyr; men dá ę, i lag við óngdómum frá býnŭm stóð útęfyr finstrĕð, ǫ́g sá uppa brúðrę̆ ǫ́g vígslę̆, svø seig ę nið der ę stóð, ǫ́g svímeð áf, svø dim gát’ bera nę heim, ǫ́g frá denn stondę̆ vart ę sinðissvag, ǫ́g tałað aldr’ órðĕð við nægum; ǫ́g ínt’ vełeð nę kłǽð’ sig, ell’ stæss’ sig, sum fyr útan ę vildt’ bæra gera áf við sig, enn ti gǫ́rðsbrunðĕð, enn ti ełfę̆, svø dim gát’ hall’ vaktę̆ um ę, dil ess nð søster frá Vendnessónknę̆ kum ǫ́g tóv nę dil sig.
    Etymologi: Av fornnordiska geta.
    Grammatik: Pres. sg. git, pl. gita, pret. gæt, pl. gát’, sup. gitið eller gutið.
    Fraser: vara gitið