gratäng

Svenska

Substantiv

Böjningar av gratäng	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gratäng	gratängen	gratänger	gratängerna
Genitiv	gratängs	gratängens	gratängers	gratängernas

gratäng

• uttal: graˈtɛŋ

1. (mat) maträtt på kött och/eller grönsaker tillredd med sås i ugn så att en hård skorpa bildas på dess yta

   Etymologi: Sedan 1825 av franska gratin med samma betydelse (egentligen "brända skovor i kokkärl), avlett av gratter, "skrapa". Besläktat med kratta och kratsa.

   Hyponymer: pastagratäng, potatisgratäng

   Besläktade ord: gratinera

   Sammansättningar: gratängform

Översättningar

maträtt

• engelska: gratin ^(en)
• finska: gratiini ^(fi)
• franska: gratin ^(fr)
• spanska: gratinado ^(es) m
• turkiska: graten
• tyska: Auflauf ^(de) m, Überbackenes n, Gratin ^(de) n, m