grip

Se även Grip.

Svenska

Substantiv

Böjningar av grip	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	grip	gripen	gripar	griparna
Genitiv	grips	gripens	gripars	griparnas

grip

1. (mytologi) chimärt fabeldjur vars framdel är en örn och vars bakdel är ett lejon; vanligen avbildad med en örns huvud och vingar på lejonkropp

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1346 som fornsvenska griper, av fornnordiska gripr, belagt i Didriksagan (runt 1250) i betydelsen ”gam”, bevarat i danska grib och bokmål gribb (”gam”), via lågtyska (jämför medellågtyska grip), av latinska grȳps, av grekiska γϱύψ (gryps). I danskan och norskan används former på -f från högtyskan: fornhögtyska grif, tyska Greif, danska grif, griff, bokmål griff.

   1. (heraldik) örn-lejon (jämför lejonörn); den kvinnliga bär vingar medan den manliga är utan

      Antonymer: lejonörn

2. personligt värdegods; tillhörighet, ägodel, egendom; något som man tagit i besittning

   Etymologi: Av fornsvenska griper, av fornnordiska gripr, verbalsubstantiv till gripa, motsvarande medellågtyska gripe, grepe, tyska Griff; fornengelska gripe, av ett urgermanska gripi- m, växelform till ett urgermanska gripa- (se grepp). I modern svenska delvis åter populariserad från fornspråk, exempelvis belagt i språket sedan 1739 som dyrgrip efter fornnordiska dýrgripr, även om ordet förekommer sporadiskt självständigt under renässansen och senare.

   Sammansättningar: dyrgrip

Översättningar

(mytologi) chimärt fabeldjur

• belarusiska: грыфо́н m
• bokmål: griff m
• bulgariska: грифон m
• engelska: griffin ^(en)
• esperanto: grifo ^(eo)
• estniska: greif
• finska: aarnikotka ^(fi), griippi ^(fi)
• grekiska: γρύπας ^(el) m (grýpas)
• isländska: griffín ^(is) n, arnljón n
• italienska: grifone ^(it) m
• makedonska: грифо́н m
• polska: gryf ^(pl) m
• portugisiska: grifo ^(pt) m
• ryska: грифо́н ^(ru) m
• slovakiska: gryf m
• spanska: grifo ^(es) m
• tjeckiska: gryf m
• tyska: Greif ^(de) m
• ukrainska: гриф m
• ungerska: griff ^(hu)

Verb

grip

1. böjningsform av gripa

Engelska

Substantiv

Böjningar av grip	Singular	Plural
Nominativ	grip	grips
Genitiv	grip's	grips'

grip

1. grepp

Verb

Böjningar av grip	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	grip	grips	grip
Preteritum	◀	gripped	▶
Perfektparticip	◀	gripped	▶
Presensparticip	◀	gripping, vard. grippin'	▶

grip

1. greppa, gripa om