grunn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål[redigera]

Adjektiv[redigera]

grunn

  1. grund

Substantiv[redigera]

grunn m

  1. mark
  2. orsak
  3. grund

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

grunn 1 n, 2-3 f

  • uttal: /ɡrʉ́nː/, /ɡrʊ́nː/, /ɡrónː/
  1. grund
  2. husgrund
    Hæ dú grunnę̆ ferðug?
    Har du grunden färdig?
    Synonymer: grúnd m
  3. orsak
    heð eig ínginn grunn
    det finns inte belägg för det

Adjektiv[redigera]

grunn

  1. grund
    heð é grunnt i bekkjĕnn
    det är grunt i bäcken
  2. obegåvad

Nynorska[redigera]

Adjektiv[redigera]

grunn

  1. grund

Substantiv[redigera]

grunn m

  1. mark
  2. orsak