hän

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Adverb[redigera]

hän

  1. bort
    1924: Tonys läroår, Agnes von Krusenstjerna:
    Jag drog mig hän mot de unga flickorna, men lyssnade knappast på deras prat.
    1999: Ormen i Sydney, Michael Larsen:
    […]hon [hade] helst sett att Annika hade bråtts på henne och styrt hän mot den lärargärning hon själv hade gett upp så tidigt till förmån för mannen som hade beseglat hennes öde vid en midsommarfest strax utanför Tällberg.
  2. utfyllnadsord i fråga om riktning; någonstans
    1830: Familjen H***, Fredrika Bremer:
    Sköna mö, vart far du hän?
    1888: Den bergtagna, Victoria Benedictsson:
    Vart skall du då hän?
    Vi vet inte vart förhandlingarna med Grekland barkar hän.
    Etymologi: Sammandragning av hädan och under influens av lågtyska hen.
    Sammansättningar: hänfalla, hänföra, hänrycka, hänskjuta, hänsyn, hänvisa, varthän
    Besläktade ord: hädan, hänne
    Fraser: bära hän, ge sig hän

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

hän

  1. ett närpå utdött athabaskiskt språk som talas av något fåtal i Alaska och Yukon

Finska[redigera]

Pronomen[redigera]

hän

  1. (om personer) tredje person singular; han / hon
    Hän kirjoitti ensimmäisen kirjansa jo lapsena.
    Han / hon skrev sin första bok redan som barn.
    Iida on ystävän luona. Hän tulee kotiin vasta illalla.
    Iida är hos en kompis. Hon kommer hem framåt kvällen.
    Synonymer: se (talspråkligt, dialektalt)
    Jämför: se (om annat än personer), he (plural)

Vepsiska[redigera]

Pronomen[redigera]

hän

  1. tredje person singular han / hon / det