hänge

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av hänge  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hänge hänget hängen hängena
Genitiv hänges hängets hängens hängenas

hänge

  1. hängande föremål
  2. (botanik) hängande, axliknande blomställning
    Synonymer: blomhänge
  3. (ålderdomligt) hängsmycke
    Sammansättningar: örhänge

Översättningar[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av hänge  Aktiv Passiv
Infinitiv hänge hänges
Presens hänger hänges
Preteritum hängav hängavs
Supinum hängett, hängivit hängetts, hängivits
Imperativ hänge
Particip
Presens hängivande, hängivandes
Perfekt hängiven

hänge

  1. (reflexivt: hänge sig) ägna sig åt, överlämna sig åt, gå in för något
    1907: Herre, hvart går du? ur Sägner, berättelser och skizzer, Victor Rydberg:
    Under den tysta förtviflan, hvaråt andre hängåfvo sig, rufvade icke mindre grymma själskval.
    Vanliga konstruktioner: hänge sig åt
    Varianter: hängiva, ge sig hän

Översättningar[redigera]

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

hänge

  1. böjningsform av hängen