hall

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även häll och håll.

<okänd ordklass> på svenska: idrottshall; allmänt: avlångt rum med dörrar till flera andra rum (korridor?) substantiv på engelska: många betydelser, se en:

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av hall  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hall hallen hallar hallarna
Genitiv halls hallens hallars hallarnas

hall

  1. rum direkt innanför ytterdörr avsett för byte mellan inomhus- och utomhusklädsel
    Gå inte in med skorna, utan ställ dem i hallen.
    Det nyinflyttade paret funderade på att renovera den - vad de tyckte - mycket tråkiga hallen.
  2. stor sal för fester, utställninger eller dylikt
    Blå hallen i Stockholms stadhus.
  3. byggnad för försäljning eller idrottsutövning, mest i sammansättningar, t. ex bowlinghall
    Hallen i Kumla har bara sex stycken banor.
    Sammansättningar: bowlinghall, idrottshall, ishall, simhall, tennishall
    Jämför: arena
    Se även: foajé, lobby, vestibul, tambur, farstu

Översättningar[redigera]

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av hall  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hall halleþ hall hallə
Dativ (hall’) hallin hallum hallum

hall n

  1. styrka, varaktighet, uthållighet
    Etymologi: Av fornnordiska hald.
    Besläktade ord: hall’

Adjektiv[redigera]

hall

  1. lutande åt ena sidan, snett liggande, hällande
    Hápin jer hall.
    Båten står snett.
    Sitt int’ bátn hall.
    Sitt inte så att båten kränger.
    Etymologi: Av fornnordiska hallr.
    Sammansättningar: hallfataþ, hallest, hallsett
    Synonymer: slakk

Ungerska[redigera]

Verb[redigera]

hall

  1. höra