hall

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även häll och håll.

<okänd ordklass> på svenska: idrottshall; allmänt: avlångt rum med dörrar till flera andra rum (korridor?) substantiv på engelska: många betydelser, se en:

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av hall  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hall hallen hallar hallarna
Genitiv halls hallens hallars hallarnas

hall

  1. rum direkt innanför ytterdörr avsett för byte mellan inomhus- och utomhusklädsel
    Gå inte in med skorna, utan ställ dem i hallen.
    Det nyinflyttade paret funderade på att renovera den - vad de tyckte - mycket tråkiga hallen.
  2. stor sal för fester, utställninger eller dylikt
    Blå hallen i Stockholms stadhus.
  3. byggnad för försäljning eller idrottsutövning, mest i sammansättningar, t. ex bowlinghall
    Hallen i Kumla har bara sex stycken banor.
    Sammansättningar: bowlinghall, idrottshall, ishall, simhall, tennishall
    Jämför: arena
    Se även: foajé, lobby, vestibul, tambur, farstu

Översättningar[redigera]

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av hall  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hall halleþ hall hallæ
Dativ *hall’ hallinn hallum hallum
Böjningar av hall  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hall hallæ hall’ hallinn
Dativ ? halln hallum hallum

hall 1 n, 2 f

  1. styrka, varaktighet, uthållighet
    Etymologi: Av fornnordiska hald.
    Besläktade ord: hall’
  2. liten backe eller upphöjning i skogen högre än det omkringliggande landet, den må vara beväxt med skog eller ej, bestå av någon liten bergklint eller snarare av kullerstenbacke
    Etymologi: Jämför danska hald, norska hal, hall m, fornnordiska hallr m, gotiska 𐌷𐌰𐌻𐌻𐌿𐍃 m; biform till hell’; av germanska *hallu-.
    Användning: De får sina namn, såsom Brætthallæ, Skupahallæ, Ryzzhallæ, Miþhallæ m. m. Härifrån är byars namnet Hall eller Hallen.

Adjektiv[redigera]

hall

  1. lutande åt ena sidan, snett liggande, hällande
    Hápinn ér hall.
    Båten står snett.
    Sitt int’ bátn hall.
    Sitt inte så att båten kränger.
    Etymologi: Av fornnordiska hallr.
    Sammansättningar: hallfataþ, hallest, hallsett
    Synonymer: słakk

Ungerska[redigera]

Verb[redigera]

hall

  1. höra