karavan

Svenska

Substantiv

Böjningar av karavan	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	karavan	karavanen	karavaner	karavanerna
Genitiv	karavans	karavanens	karavaners	karavanernas

karavan

1. grupp av resande som med sina packdjur färdas genom områden där inga banade vägar finns

   Etymologi: Av medelfranska caravane, fornfranska carvane, av persiska کاروان (kârvân), av medelpersiska kʾlwʾn' (kārawān).

   Sammansättningar: bilkaravan

Översättningar

Översättningar

• engelska: caravan ^(en)
• finska: karavaani ^(fi)
• franska: caravane ^(fr)
• kurdiska: karwan ^(ku) f, kerwan ^(ku) f
• persiska: کاروان ^(fa) (kârvân), قافله ^(fa) (qâfele)
• polska: karawana ^(pl)
• spanska: caravana ^(es) f
• tyska: Karawane ^(de) f