väg

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
väg

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av väg  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ väg vägen vägar vägarna
Genitiv vägs vägens vägars vägarnas
Middle Age-road.JPG

väg

  1. markremsa som är iordninggjord för att underlätta transporter; vanligen har den en beläggning av asfalt, oljegrus eller grus
    Jag bor bredvid en stor väg, så vi hör trafik jämt.
    Synonymer: gata, led, gränd, wej (orsamål)
    Hyponymer: europaväg, landsväg, motorväg, motortrafikled, riksväg, allmän väg, enskild väg, grusväg, cykelväg, vinterväg
    Meronymer: vägren
  2. de leder man färdas längs för att ta sig från en plats till en annan, ofta beskrivet genom de landmärken man passerar
    –Vilken väg brukar du ta till jobbet? –Jag cyklar alltid via söderbron.
  3. (överfört) sätt att nå ett mål
    Det är förstås bra om de blir nöjda med resultatet, men vägen dit är minst lika viktig.
  4. resa, färdväg tydligare definition och exempel på användning behövs
  5. (i sammansättningar, med i) beträffande, rörande
    Jag letar efter något nytt i byxväg.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: bakväg, flygväg, framväg, fågelväg, genväg, halvvägs, havsväg, landsväg, motorväg, omväg, sidoväg, sjöväg, utväg, villoväg, vägarbete, vägbeskrivning, vägkorsning, vägmärke, väglag, vägskäl, vägval
Etymologi: Fornnordiska vegr, av urgermansk rot *wegaz, liksom även fornengelska weġ, fornhögtyska weg (modern tyska Weg). Från fornnordiska har även utvecklats danska vej, norska vei/veg och isländska vegur.
Fraser: i vägen, stå i vägen, på väg

Översättningar[redigera]

Verb[redigera]

väg

  1. böjningsform av väga