klingeln

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för klingeln 

Hjälpverb: haben

Infinitiv klingeln
Presensparticip klingelnd
Perfektparticip geklingelt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich klingle  du klingelst  er, sie, es klingelt 
Plural wir klingeln  ihr klingelt  sie klingeln 
Preteritum Singular ich klingelte  du klingeltest  er, sie, es klingelte 
Plural wir klingelten  ihr klingeltet  sie klingelten 
Imperativ
Singular - klingele ! -
Plural - klingelt ! klingeln Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich klingele  du klingelest  er, sie, es klingele 
Plural wir klingelen  ihr klingelet  sie klingelen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich klingelte  du klingeltest  er, sie, es klingelte 
Plural wir klingelten  ihr klingeltet  sie klingelten 

klingeln

  1. ringa, pingla
    Synonymer: bimmeln
    Es klingelt an der Tür.Det ringer på dörren.
    Besläktade ord: Klingel