ringa

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av ringa 1.-3. Aktiv Passiv
Infinitiv ringa ringas
Presens ringer rings, ringes
Preteritum ringde ringdes
Supinum ringt ringts
Imperativ ring
Particip
Presens ringande, ringandes
Perfekt ringd
Böjningar av ringa 4. Aktiv Passiv
Infinitiv ringa ringas
Presens ringer rings, ringes
Preteritum ringde ringdes
Supinum ringt ringts
Imperativ ring
Particip
Presens ringande, ringandes
Perfekt (ringd)
Not:
Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

ringa

  1. slå på en klocka; få en klocka att ge ljud ifrån sig
  2. avge ett ljud som av en anslagen klocka
  3. avge en ringsignal på dörren
    Det ringer på dörren.
  4. telefonera; kontakta någon via telefon
    Ring mig i morgon.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Grammatik: I talspråk förekommer dialektalt ibland även preteritum- och supinumformerna rang och rungit. I äldre svenska förekommer också pluralformen rungo.
Fraser: (partikelverb:) ringa av, ringa hem, ringa in, ringa på, ringa upp, ringa ut

Översättningar[redigera]

Adjektiv[redigera]

ringa oböjligt

  1. liten, obetydlig
  2. böjningsform av ring

Översättningar[redigera]