Hoppa till innehållet

ringa

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av ringa 1,2,3 Aktiv Passiv
Infinitiv ringa ringas
Presens ringer rings (ringes)
Preteritum ringde ringdes
Supinum ringt ringts
Imperativ ring
Particip
Presens ringande, ringandes
Perfekt ringd
Böjningar av ringa 4 Aktiv Passiv
Infinitiv ringa ringas
Presens ringer rings (ringes)
Preteritum ringde ringdes
Supinum ringt ringts
Imperativ ring
Particip
Presens ringande, ringandes
Perfekt (ringd)

Not:
Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.
Böjningar av ringa 5,6 Aktiv Passiv
Infinitiv ringa ringas
Presens ringar ringas
Preteritum ringade ringades
Supinum ringat ringats
Imperativ ringa
Particip
Presens ringande, ringandes
Perfekt ringad

ringa

  1. slå på en klocka; få en klocka att ge ljud ifrån sig
    Fraser: (partikelverb) ringa in
  2. avge ett ljud som av en anslagen klocka
  3. avge en ringsignal på dörren
    Det ringer på dörren.
  4. telefonera; kontakta någon via telefon
    Fraser: (partikelverb) ringa av, ringa efter, ringa in, ringa upp
    Ring mig i morgon.
  5. förse med en ring eller ringar, dra en ring kring
    Fripistol är en utomhusgren mot en 10-ringad precisionstavla som tillhör skyttesporten.
    Fraser: (partikelverb) ringa in
    Besläktade ord: ring (substantiv)
    Diverse: Används mest med partikel ringa in, utan partikel sällan och då som perfektparticip ringad.
  6. (om kläder) bukta in
    Sammansättningar: O-ringad, U-ringad, V-ringad
    Besläktade ord: ring (substantiv)
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Grammatik: I talspråk förekommer dialektalt ibland även preteritum- och supinumformerna rang och rungit. I äldre svenska förekommer också pluralformen rungo.
Fraser: (partikelverb) ringa hem, ringa på, ringa ut
Besläktade ord: ringning, påringning
Sammansättningar: ringklocka

Översättningar

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av ringa  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum ringa ringare  
Neutrum ringa
Bestämd
singular
Maskulinum ringa, ringe ringaste
Alla ringa
Plural ringa
  Predikativt
Singular Utrum ringa ringare ringast
Neutrum ringa
Plural ringa
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning ringa

ringa

  1. liten, obetydlig, icke allvarlig, lindrig, (i princip) oskyldig, bagatelliserad
    Han upprättar den ringe ur stoftet, ur dyn lyfter han den fattige upp, ty han vill låta dem sitta bredvid furstar, och en härlig tron giver han dem till arvedel. (1 Sam 2:8)
    2003: Shantaram, Gregory Roberts:
    Jag hade inte den ringaste aning om vad jag skulle ta mig till.
    Besläktade ord: ringhet

Översättningar

[redigera]

Adverb

[redigera]
Böjningar av ringa 
Positiv ringa
Komparativ ringare
Superlativ ringast

ringa

  1. avledning till adjektivet ringa
    1885: Teaterbilder från fordom, Nils Arfwidsson:
    Sist, men visst icke ringast, kommer i denna teckning af dramatiska scenen under nämda period fru Frösslind-Lindström.

Översättningar

[redigera]