klusil

Svenska

Substantiv

Böjningar av klusil	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	klusil	klusilen	klusiler	klusilerna
Genitiv	klusils	klusilens	klusilers	klusilernas

klusil

1. (lingvistik, fonetik) språkljud som bildas genom att talkanalen helt stängs av så att ett övertryck byggs upp av den från lungorna utströmmande luften; denna förträngning avlägsnas därefter hastigt och därmed skapas ett explosivt ljud

   Hyperonymer: konsonant

   Hyponymer: affrikata, implosiva

   Meronymer: ocklusionsfas, releasefas

   Se även: artikulationssätt

Översättningar

språkljud

• engelska: stop ^(en), stop consonant, plosive ^(en)
• finska: klusiili ^(fi)
• grönländska: misaqqasoq
• nederländska: plofklank ^(nl)
• polska: spółgłoska zwarta
• spanska: oclusiva ^(es) f

Adjektiv

klusil

1. som bildas genom att talkanalen stängs av helt, för att sedan hastigt öppnas igen, och därmed skapar ett explosivt ljud

Översättningar

som bildas genom att talkanalen helt stängs av och sedan hastigt öppnas igen, och därmed skapar ett explosivt ljud

• engelska: plosive ^(en)
• spanska: oclusivo ^(es)