kol

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Kol, köl, kol- och KOL.

Wikipedia har en artikel om:
kol

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kol 1-2 Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ kol kolet
Genitiv kols kolets
Böjningar av kol 3-4 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kol kolet kol kolen
Genitiv kols kolets kols kolens

kol

  1. grundämnet med atomnummer 6 och kemisk beteckning C
    Etymologi: I grundämnets betydelse belagt sedan 1795, med ursprung i fornsvenska kul, kol
    Sammansättningar: kol-12, kol-13, kol-14, koldioxid, kolhalt, kolneutral, radiokol
  2. ettdera av flera brännbara fasta material som till största delen består av grundämnet kol, antingen fossilt (stenkol, brunkol) eller framställt ur trä (träkol, grillkol)
    Sammansättningar: kolgruva, kolkraft, kolkällare, kolmila, kolsvart, stenkol, träkol
    Fraser: lägga på ett kol
  3. stycke kol (2), vanligen stenkol eller brunkol
    Lägg i två kol i spisen
    Sammansättningar: grillkol
  4. kolatom
    Fråga Forskare om kemi, Linköpings universitet Vårt vanliga bordssocker, sackaros, är ett kolhydrat med formeln C12H22O11 och består av två ringar med fem kol och ett syre i vardera ringen
    Se även: karbon, karbonat, organisk kemi
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Homofoner: kål

Översättningar[redigera]