kon

Se även kön, koń och kon-.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kon 1.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kon	konen	koner	konerna
Genitiv	kons	konens	koners	konernas

kon

• uttal: ko:n /kʰuːn/

1. (geometri) en 3-dimensionell geometrisk figur som erhålls genom att rotera en rätvinklig triangel kring en av dess katetrar

   Meronymer: mantelyta

   Sammansättningar: noskon, vägkon

   Se även: cylinder, strut

   Etymologi: Sedan 1690 av grekiska kanos "kägla".

2. böjningsform av ko

Översättningar

geometrisk figur

• bokmål: kon ^(no) m, kjegle mf
• engelska: cone ^(en)
• esperanto: konuso
• finska: kartio ^(fi)
• franska: cône ^(fr) m
• japanska: コーン (koon)
• latin: conus ^(la)
• polska: stożek ^(pl)
• turkiska: koni ^(tr)
• tyska: Konus m, Kegel ^(de) m

Ladino

Preposition

kon (קון)

1. med