kränkthet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kränkthet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ kränkthet kränktheten
Genitiv kränkthets kränkthetens

kränkthet

  1. harm, förnärmelse; egenskapen eller känslan att vara kränkt
    Men han var aldrig långsint, han erkände lika ärligt sina förlöpningar, och han kände intet av den hos många vanliga kränktheten, när andra offentligt slår igen mot deras egen kritik.
    Sammansättningar: kränkthetsstudier
    Besläktade ord: kränka, kränkelse, kränkning

Översättningar[redigera]