lande

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål[redigera]

Verb[redigera]

lande

  1. landa; (om farkoster och djur) nedstiga från luften och landa på marken eller annan yta
  2. landa; anlöpa land
  3. landa; föra i land

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

lande

  1. böjningsform av land

Verb[redigera]

lande

  1. landa, hamna
  2. landa; (om farkoster och djur) nedstiga från luften och landa på marken eller annan yta
  3. landa; föra i land

Finska[redigera]

Substantiv[redigera]

lande

  1. (slang) landsbygd
    Synonymer: maaseutu
    Etymologi: Från svenska landet
  2. (slang) landsbo (lantis)

Franska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av lande  Singular Plural
Femininum lande landes

lande f

  1. (naturgeografi) hed

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

lande

  1. böjningsform av land

Italienska[redigera]

Substantiv[redigera]

lande

  1. böjningsform av landa

Nynorska[redigera]

Verb[redigera]

lande

  1. landa; (om farkoster och djur) nedstiga från luften och landa på marken eller annan yta
  2. landa; anlöpa land
  3. landa; föra i land

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

lande

  1. böjningsform av landen