lund

Se även Lund.

Svenska

Substantiv

Böjningar av lund 1.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	lund	lunden	lunder	lunderna
Genitiv	lunds	lundens	lunders	lundernas

Böjningar av lund 1.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	lund	lunden	lundar	lundarna
Genitiv	lunds	lundens	lundars	lundarnas

en lund med ett fältskikt som domineras av vitsippor

lund

1. mindre lövskogsparti med relativt öppen mark ovanför vilken trädkronorna bildar ett sammanhängande tak

   Jämför: dunge

   Sammansättningar: akacielund, björklund, lundskog, minneslund, offerlund, olivlund

2. (religion) skogsdunge (lund) som är boning åt en förkristen gudom i vilken denna helgas
3. skogsbeklädd kulle eller ås av mindre storlek

Etymologi: Av fornsvenska lunder, besläktat med land.

Översättningar

mindre lövskogsparti

• armeniska: պուրակ ^(hy)
• danska: lund ^(da)
• engelska: grove ^(en)
• finska: lehto ^(fi)
• isländska: lundur ^(is) m
• italienska: boschetto ^(it) m
• latin: lucus
• polska: lasek ^(pl) m, zagajnik ^(pl) m, gaj ^(pl) m
• ryska: роща ^(ru)
• tyska: Hain ^(de) m, Wäldchen ^(de) n

Bottniska

Substantiv

lund m

• uttal: /lɞ́nː/, /lúːt/

1. lund

   Etymologi: Av fornnordiska lundr.

   Sammansättningar: grenlund, staforlund