Hoppa till innehållet

mäkta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Adverb

[redigera]

mäkta

  1. (förstärkande adverb) synnerligen, i hög grad
    Hon var mäkta stolt över deras insats på planen.
    Synonymer: (se Appendix:Förstärkande)
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1500-talets början,[1] som fornsvenska mækta, av medellågtyska mechtich.

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av mäkta  Aktiv Passiv
Infinitiv mäkta mäktas
Presens mäktar mäktas
Preteritum mäktade mäktades
Supinum mäktat mäktats
Imperativ mäkta
Particip
Presens mäktande, mäktandes
Perfekt mäktad

mäkta

  1. (modalt hjälpverb) orka, förmå, klara av; ha tillräcklig förmåga att
    Jag mäktar inte med mer tårta.
    John sade att han inte mäktar skriva mer om olyckan han varit med om.
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1381[2] som fornsvenska mækta, bildat till substantivet makt.

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "mäkta"
  2. Svensk ordbok: "mäkta"