Hoppa till innehållet

mäkta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Adverb

[redigera]

mäkta

  1. (förstärkande adverb) synnerligen, i hög grad
    Hon var mäkta stolt över deras insats på planen.
    Synonymer: (se Appendix:Förstärkande)
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1500-talets början,[1] som fornsvenska mækta, av medellågtyska mechtich.

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av mäkta  Aktiv Passiv
Infinitiv mäkta mäktas
Presens mäktar mäktas
Preteritum mäktade mäktades
Supinum mäktat mäktats
Imperativ mäkta –
Particip
Presens mäktande, mäktandes
Perfekt mäktad

mäkta

  1. (modalt hjälpverb) orka, förmå, klara av; ha tillräcklig förmåga att
    Jag mäktar inte med mer tårta.
    John sade att han inte mäktar skriva mer om olyckan han varit med om.
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1381[2] som fornsvenska mækta, bildat till substantivet makt.

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. ↑ Svensk ordbok: "mäkta"
  2. ↑ Svensk ordbok: "mäkta"