månde

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även mande, mandé och Mande.

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av månde  Aktiv
Infinitiv
Presens mån
Preteritum månde, månne
Supinum
Imperativ
Particip
Presens
Perfekt

månde

  1. (ålderdomligt) skulle kunna (hjälpverb)
    Grymta månde grisarna, om de visste vad den gamle galten lider. --Ragnar Lodbroks saga
    Användning: Månde är ett hjälpverb som bildar preteritum konjunktiv, en verbform som uttrycker något som kan hända eller kan ha hänt (presensformen av konjunktiv utrrycker däremot en önskan, begäran, i vissa fall en befallning samt något som kan stämma om man berättar något som någon annan berättat etc.)
    Etymologi: Presens och preteritum är kvarlevor av det fornnordiska hjälpverbet munu, som finns kvar på isländska och där mest är motsvarigheten till svenskans hjälpverb ska (skola)[1].
    Jämför: mån, månntro, måtro, måhända
  2. böjningsform av månne
  3. böjningsform av mån

Källor[redigera]

  1. Elof Hellquist Svensk etymologisk ordbok, sidorna 498, 499 och 500.