mån

Kvalitetskontroll – struktur →

Den här sidans struktur behöver åtgärdas (instruktioner).
Motivering: se ex. månde

Svenska

Adjektiv

Faktakoll: Innehåller ifrågasatta uppgifter. Se diskussion.
Böjningar av mån		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	–	–
	Neutrum	–
Bestämd singular	Maskulinum	–	–	–
	Alla	–	–	–
Plural		–
		Predikativt
Singular	Utrum	mån	månare	månast
	Neutrum	månt
Plural		måna
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		–

mån

1. (abstrakt) hur angelägen man är om något, hur viktigt eller värdefullt eller stort något är

   Han är mycket mån om sitt yttre.

2. (vidare) som visar intresse och vilja att uppnå något eller som visar omtanke

Etymologi: Samma ord som substantivet.

Synonymer: angelägen, omtänksam

Fraser: (konkreta) vara mån om ngt

Besläktade ord: måna

Översättningar

som visar intresse och vilja att uppnå något eller som visar omtanke

• polska: troskliwy ^(pl), zapobiegliwy ^(pl)

Förkortning

mån

1. förkortning för månad
2. förkortning för måndag

Substantiv

Böjningar av mån	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mån	månen månet n	måner (mån)	månerna (månen)
Genitiv	måns	månens månets n	måners (måns)	månernas (månens)
Not: Parenteser är vardagliga former.

mån u (en mån/ett mån)

1. vädja, vilja, avsikt; omsorg; iver (med flera)

   Han visade stort mån om att få en cykel i födelsedagspresent.

   Intelligens heter ”vitsmunir” på isländska, vilket ungefär blir ”vetesmån” på svenska.

2. (mindre brukligt) förstånd; förståelse
3. (i abstrakta sammanhang) utsträckning eller omfattning av något på en kvantitativ skala, beskaffenhet, kvalitet

   Synonymer: grad

   Sammansättningar: jordmån

4. (i sammansättningar) marginal, utrymme eller utsträckning av en företeelse

   Sammansättningar: hårsmån, krympmån, prutmån

Etymologi: Av fornsvenska mon, av fornnordiska munr (”själ, förstånd”). I grunden ett mycket abstrakt ord, delvis synonymt med håg (”sinne med mera”), besläktat med minne, må (”känna sig, vara”), mynd (”form, skapnad”), kognat med engelska mind (”sinne”). Se även Odens tamkorpar ”Hugin och Munin” som på modern svenska blir Hågen och Månen (typ ”sinnet och förståndet”).

Fraser: (konkreta) i mån av behov/förmåga/plats/tid, i någon/viss/ringa/görligaste/möjligaste mån, i vilken mån (oftast i indirekta frågor), i sin mån - (på sitt sätt, för sin del)

Översättningar

utsträckning eller omfattning av något på en kvantitativ skala

• bokmål: monn ^(no) n
• engelska: degree ^(en)
• polska: stopień ^(pl) m, miara ^(pl) f
• tyska: Grad ^(de) m

Verb

Böjningar av mån	Aktiv
Infinitiv	–
Presens	mån
Preteritum	månde, månne
Supinum	–
Imperativ	–
Particip
Presens	–
Perfekt	–

mån

1. (ålderdomligt, modalt hjälpverb) hjälpverb som uttrycker något som kan hända

   Sammansättningar: månntro/måtro (mån tro = kan jag tro, kan hända, kanhända)

2. böjningsform av månne
3. böjningsform av månde

Etymologi: Besläktat med adjektivet och substantivet mån. Presens och preteritum härrör hjälpverbet måna → må (även mana), av fornnordiska munu). Jämför skola → ska.

Besläktade ord: mana, må, måna

Pitesamiska

Pronomen

mån

1. jag