måne

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
måne

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av måne  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ måne månen månar månarna
Genitiv månes månens månars månarnas

måne

  1. (astronomi) himlakropp som kretsar kring en planet eller en asteroid i ett planetsystem; "månen" i bestämd form avser vanligtvis jordens måne Luna
    Jorden har endast en måne.
    Etymologi: Av fornsvenska mane, av fornnordiska máni, av urnordiska *ᛗᚨᚾᛟ (*mano), av urgermanska *mēnô, av urindoeuropeiska *mḗh₁n̥s ("måne, månad").
    Synonymer: naturlig satellit, drabant, tungel
    Användning: Refereras ibland till med pronomenet han
    Sammansättningar: fullmåne, halvmåne, månbana, månbelyst, månfarare, månfarkost, månfas, månfärd, månförmörkelse, mångata, mångubbe, månklar, månkrater, månlanda, månlandning, månlandskap, månljus, månraket, månskiva, månsken, månskugga, månskära, månsond, månsten, månstrimma, nymåne
    Fraser: maj, maj, måne, jag kan lura dig till Skåne!
  2. kal del av hjässan omsluten av områden med tätare hårväxt; vanlig hos (äldre) män

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av måne  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ måne månen måner månene
Genitiv månes månens måners månenes

måne

  1. måne

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av måne  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ måne månen måner månerne
Genitiv månes månens måners månernes

måne

  1. måne

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av måne  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ måne månen månar månane

måne

  1. måne