mandom

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av mandom  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ mandom mandomen
Genitiv mandoms mandomens

mandom u

  1. könsmogen ålder uppnådd av ung man, manbarhet
    Jämför: mannaålder
  2. manlighet; egenskaper och beteenden som brukar anses manliga, karaktärsdrag som kännetecknar en man
    2005: De i utkanten älskande, Johanna Nilsson:
    Hon försöker vara honom till lags, men det blir som hon fruktade, hon får kväljningar och spyr på hans mandom.
    2017 (7 aug): Alfahannen på fest (Ålandstidningen):
    Alfahannen slår sig för bröstet, stampar i marken, vrålar och visar sin mandom för övriga närvarande.
  3. (i övergående betydelse) mannamod; karaktär av tapperhet
    1821: Svenska akademiens handlingar ifrån år 1796 (Svenska Akademien):
    Intill sednaste efterverld skall ditt lof i tacksamma bröst upphöjas, din mandom prisas, din ära ljuda kring Svithiod.
  4. (bildligt) penis; det manliga könsorganet
    2010: Kvinnan på stranden, Margaret McPhee (översatt av Amanda Rescow):
    Hans mandom bultade mot hennes lår och sände ut små rysningar av njutning som desperat väntade på att få släppas loss.
    2014 (10 sep): Tom of Finlands utopi förför (Hufvudstadsbladet):
    En dyrkan av manlighet i form av muskler, breda bringor och bulliga rövar, och det högsta av allt: den resta mandomen, som tillbes med stor kraft och entusiasm.
  5. (ålderdomligt) i skepnad av en man (om gud eller annat väsen som skiftat hamn)
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska mandomber.