Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
olmak
- bli till, hända, ske, vara, mogna
- 1941 (1917): Joh. 1:3:
- Her şey onun ile oldu, ve olmuş olanlardan hiç bir şey onsuz olmadı.
- Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till.
