ske

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av ske  Aktiv
Infinitiv ske
Presens sker
Preteritum skedde
Supinum skett
Imperativ ske
Particip
Presens skeende, skeendes
Perfekt skedd

ske

  1. inträffa, hända
    Han visste inte vad som hade skett.
    Synonymer: hända, inträffa
    Etymologi: Av fornsvenska ske, av medellågtyska schen.
  2. böjningsform av ske
    1917: Evangelium enligt Matteus 6:9 (Bibeln):
    Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.

Översättningar[redigera]

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

ske n

  1. sked

Verb[redigera]

ske

  1. ske