påve

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även pave.

Wikipedia har en artikel om:
påve

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av påve  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ påve påven påvar påvarna
Genitiv påves påvens påvars påvarnas

påve

  1. romersk-katolska kyrkans högsta ledare
    Den nytillsatte påven uttalade sitt stöd för de nya doktrinerna.
    Den nytillsatte påven utfärdade en bulla.
  2. ledare av någon annan kyrka som använder sig av den här titeln, till exempel koptisk-ortodoxa kyrkan
    Besläktade ord: påvedöme, påvlig
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Sedan äldre fornsvenska pave, av latinska papa (”fader; påve”). Besläktat med bl.a. fader, pappa, pater, patriark.
Sammansättningar: påvedöme, påvekyrka, påvestol, småpåve

Översättningar[redigera]