pendel

Svenska

Substantiv

Böjningar av pendel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pendel	pendeln	pendlar	pendlarna
Genitiv	pendels	pendelns	pendlars	pendlarnas

pendel

1. (fysik) smal, avlång, stel kropp fastsatt i ena änden och hängande nedåt på ett sådant sätt att den under påverkan av tyngdkraften kan röra sig och periodiskt svänga mellan två punkter (vilket karaktäriseras av att kinetisk och potentiell energi ständigt övergår i varandra) eller annat föremål som utför en periodisk rörelse

   En ideal, plan pendel har för måttliga utslag samma svängningstid oavsett svängningens storlek (amplitud).

   Sammansättningar: klockpendel, pendelavstånd, pendelbock, pendelbuss, pendelflyg, pendelhammare, pendelhejare, pendelrytm, pendelrörelse, pendelslag, pendeltrafik, pendeltåg, pendelväg

   Besläktade ord: pendla, pendlare, pendling

2. (kollektivtrafik) kortform av pendeltåg (eller ibland pendelbuss); transportmedel avsett för transport av pendlare (vanligtvis mellan deras hem och arbetsplatser)

   Pendeln mot Linköping avgår från spår 3A.

Översättningar

svängande kropp

• bokmål: pendel ^(no)
• danska: pendul ^(da) n
• engelska: pendulum ^(en)
• finska: heiluri ^(fi)
• franska: pendule ^(fr) m
• portugisiska: pêndulo ^(pt) m
• spanska: péndulo ^(es) m, péndula ^(es) f
• tyska: Pendel ^(de) n

transportmedel i huvudsak avsett för pendlare

• engelska: commuter ^(en)