Hoppa till innehållet

planta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av planta  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ planta plantan plantor plantorna
Genitiv plantas plantans plantors plantornas

planta

  1. växt som planteras
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1400 (cirka),[1] som fornsvenska planta, av latinska planta.
    Sammansättningar: plantskola, tobaksplanta, äggplanta

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av planta  Aktiv Passiv
Infinitiv planta plantas
Presens plantar plantas
Preteritum plantade plantades
Supinum plantat plantats
Imperativ planta –
Particip
Presens plantande, plantandes
Perfekt plantad

planta

  1. (mindre brukligt) sätta plantor i jorden
    Synonymer: plantera
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1385.[2] Som fornsvenska planta.

Översättningar

[redigera]

Extremaduriska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

planta f

  1. växt, planta

Färöiska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

planta f

  1. växt, planta

Verb

[redigera]

planta

  1. plantera

Katalanska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av planta  Singular Plural
Femininum planta plantes

planta f

  1. (botanik) växt, planta
  2. (anatomi) fotsula
  3. (byggnadsteknik) våning, plan, nivå

Spanska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av planta  Singular Plural
Femininum planta plantas

planta f

  1. (botanik) växt, planta
  2. (anatomi) fotsula
  3. (byggnadsteknik) våning, plan, nivå

Källor

[redigera]
  1. ↑ Svensk ordbok: "planta"
  2. ↑ Svensk ordbok: "planta"