jord

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även jórð, jǫrð, jörð, jorð och jørð.

språk: danska, ordklass: substantiv, problem: jordbær länkar hit språk: bokmål, ordklass: substantiv, problem: jordbær länkar hit

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av jord 1. Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ jord jorden
Genitiv jords jordens
Böjningar av jord 2-3. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ jord jorden jordar jordarna
Genitiv jords jordens jordars jordarnas

jord

  1. material bestående av en blandning av löst sammansatta organiska och oorganiska ämnen som samlas ovanpå fast berggrund; även om mytologiskt grundelement i grekisk och kinesisk filosofi
    Det blir fina skördar varje år tack vare den näringsrika jorden.
    Synonymer: mylla, stoft, jordart, jordmån
    Sammansättningar: blomjord, jordfläck, jordfärg, jordgubbe, jordklump, jordsmak, medelhavsjord, planteringsjord, rhododendronjord
  2. (mindre ofta i plural) landområde, särskilt om jordbruksmark; mark
    Synonymer: lott, mark, teg, åker, ägor
    Sammansättningar: jordbruk, jordreform, jordägare
  3. (astronomi) (särskilt i bestämd form, även Jorden) hypotetisk planet med egenskaper liknande jordens, oftast i plural
    Endast ett fåtal människor har varit på en annan himlakropp än jorden.
    Många forskare tror att det finns fler jordar som vår ute i universum.
    Synonymer: Tellus, jordklot
    Besläktade ord: jorderike, jordevarv
  4. (ellära) en referens mot vilken man mäter elektrisk spänning, ofta fysiskt kopplad till marken
    Besläktade ord: jorda, jordkabel, jordmån, jordning
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Homofoner: hjord, gjord (då uttalat med lång vokal; kan även uttalas med kort vokal)
Etymologi: Äldre fornsvenska iorþ. Av germanska *erþō, varav även engelska earth, tyska Erde. Ytterst av urindoeuropeiska *er-, varav även grekiska ἔρα, era, ”jord”.
Fraser: gå under jorden - göra sig oåtkomlig för myndigheter och särskilt polisväsendet, moder jord, som uppslukad av jorden - spårlöst försvunnen, vilja sjunka genom jorden - vilja försvinna av skam eller blygsel, komma ner på jorden/ta ner någon på jorden - bli varse respektive göra någon varse om verkligheten, ha fötterna på jorden - vara praktiskt inriktad, vara jordnära - bortse från spekulationer, teoretiserande och önsketänkande
Sammansättningar: jordeliv, jordloppa, jordeplan

Översättningar[redigera]