stad

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
stad

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av stad 1-3. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stad staden, stan1 städer städerna
Genitiv stads stadens, stans1 städers städernas
Not:
  1. "stan" är något vardagligare, se under användning

stad

  1. större tätort, plats där många människor bor
    I staden finns det många bilister som inte stannar när man kommer till ett övergångsställe.
    Jag är tillbaka i stan om en månad.
    Sammansättningar: förstad, hamnstad, hemstad, huvudstad, innerstad, residensstad, småstad, stadsdel, stadskärna, stadsliv, stadsmänniska, stadspark, stadsplanering, stadsstat, stadsteater, stadsvapen, stadsöverhuvud, storstad, universitetsstad, villastad, värdstad
  2. (något vardagligt, särskilt i singular bestämd form) centrum av stad (1.); stadskärna
    Jag ska in till stan och handla – är du på?
  3. (oftast i sammansättningar) ställe, plats; tillflyktsort
    Har du skaffat bostad än?
    Hon gick ner till verkstaden.
    Det brinner bra i eldstaden.
    Användning: I bestämd form singular kan både "staden" och "stan" användas, med liten betydelseskillnad. "Stan" är något vardagligare, och används oftare då det är självklart vilken stad som menas. I betydelsen centrum av stad används därför oftast "stan" som i på stan. Ibland kan "stan" inte användas i betydelsen plats för verksamhet, exempelvis för bostad ("bostan" finns inte).
    Besläktade ord: stadga, stat
    Sammansättningar: bostad, eldstad, verkstad
kväll i en stor stad, Tokyo

Översättningar[redigera]

Nederländska[redigera]

Substantiv[redigera]

stad

  1. stad
    Sammansättningar: binnenstad, buitenstad, grootstad, havenstad, hoofdstad, kleinstad, residentiestad, stadhouder, stadhuis, stadsdeel, stadspark, stadsplanning, stadstaat, stadswapen, universiteitsstad, voorstad